AF goes byebye!

Den här veckan har hittils varit riktigt jobbig men extremt intressant också!

Det hela började i fredags när jag fortfarande låg och drog mig i sängen. När jag då låg där så ringde min Jobbcoach på mobilen.
- "Är nog om mitt första möte på tisdag", tänkte jag.
Men dom hade faktiskt redan ett jobberbjudande åt mig på Teleperformance i Söderhamn, och undrade om jag var intresserad, men haken var att om jag fick jobbet måste jag börja redan på måndag!
-"Absolut!" sa jag, "jobb som jobb!"
Så på eftermiddagen fick jag åka ner till Uniflex (jobbcoachen) för en jobbintervju. Gick riktigt bra enligt mig, Och sedan fick jag åka hem och de skulle höra av sig när dem fick svar.
Så helgen gick, lite nervös på lördagen medans jag vänta på svaret, men inget samtal. Vaknade på söndagen, ingen hade ringt. Men tillslut på eftermiddagen ringer dem och säger att jag fick jobbet! Underbart! Nu kan jag börja jobba som resten av polarna som jobbar under dagarna. Och nu slipper jag gå på Jobbcoach och Arbetsförmedlingen någe mer!
Så, jag fick börja jobba dagen efter, eller ska ha tre veckors utbildning först innan jag blir placerad i ett jobbteam.
Jag kommer behöva kliva upp 05:30 varje dag nu i tre veckor eftersom jag börjar 08:00, och enda bussen går 06:40 från stationen... är redan lite sliten men man vänjer sig väl snart. Jag jobbar i 8 timmar, och har en timmes lunch.
Min arbetsuppgift kommer att sitta i Kundtjänst, så hela utbildningen och sedan jobbet kommer att ske framför en dator, segt men va fan, "Jobb som jobb".
Varit där i 3 dagar nu, 2 kvar på veckan.

Vad jag har gjort för annat är:

På lördagen var jag på maskerad hos Johan Hellman i Forsa. Riktigt trevlig tillställning, var utklädd till en äkta stereotypisk nörd! Med mittbena, hängslen, byxorna till midjan, skjorta nerstoppad i byxorna och trasiga glasögon. Drog fram ett par skratt under kvällens gång.
Och igår (tisdag) så drog jag, robban och jocke ut å sprang. Börja hos jocke, sprang genom dalen, ut vid västra skolan, in på slingan, sprang 2,5:an, sen tillbaka till jocke. Blev väl mellan 6 och 8km iaf. Är riktigt nöjd! Förra året klarade jag knappt 2,5an utan att bli helt slutkörd! Tack och lov för inläggen jag skaffa i våras, för nu förstör jag inte knäna längre.
Sedan ikväll blir det kanske bockarna, får se om jag kan få med mig Robert, så hänger vi nog på Jocke när han drar dit.

Längtar tills min första lön, från mitt första riktiga jobb! Och för pengarna jag tjänar nu blir det att resa till USA, Venezuela och till ett par andra ställen för att hälsa på familj och vänner!

Tja då!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0